Imorse hittade vi Tindra på golvet utanför valphagen med brutet ben, hon hade fastnat när hon hoppat ur hagen. Efter några timmar hos veterinären stod det klart för oss att det bästa var att låta henne somna in.
För Tindra var det enkla vägen ur problemet, men för matte med familj var det ett svårt och tungt beslut att behöva fatta.
Tindra var en fantastisk familjemedlem och jaktkamrat.
Både i skogen och hemma sken hennes lugn och stora självförtroende igenom i allt hon tog sig för.
En liten tröst i det hemska är såklart att hennes arv får leva vidare i hennes valpar. Jag hoppas att den tikvalp som stannar här hemma har mycket av Tindra i sig.
Sov gott älskade Tindra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar